Afrikaresan

av webmaster | sep 28, 2013 | Projekt

Efter Afrikaresan ser de världen med nya ögon

Emma och Karin är två unga tjejer, som tack vare ett bidrag från Lions Club Staffanstorp, fick sin världssyn ändrad.

Det hela började efter att de tagit studenten. Karin ville gå Afrikalinjen på Österlens folkhögskola i Tomelilla. En kurs som inkluderar en vistelse på tre månader nere i Afrika. Hon berättade allt för Emma som också hoppade på ”tåget”.

Själva utbildningen var gratis men att resa till Afrika och resorna där nere kostar pengar, något som tjejerna inte hade. Vad gör man då? Jo man tar en chans och söker ett bidrag genom Lions Club Staffanstorp i Staffanstorp. De tyckte att deras projekt var bra och gav bifall till ansökan.

Uganda – Hur kommer man tillbaka till ursprunget?

Efter en termins utbildning på folkhögskolan var det dags för själva resan. En resa som började i Uganda och slutade i Sydafrika via Kenya och Zimbabwe. Alla resorna mellan länderna skedde med den lokaltrafik som fanns, med tåg eller buss. Och den som någon gång har varit i de här länderna vet att där händer en massa saker som aldrig skulle hända här hemma men det får bli en annan historia.

Resans första mål var Uganda, det absolut fattigaste av de länderna de besökte.

Som många andra trodde de att det skulle vara väldigt torrt, så som man ofta ser på TV, men Uganda är ett otroligt grönt och vackert land.

I Uganda bodde de i Mbale, Ugandas näst största stad. En sak som verkligen underlättade för dem, och som gjorde att de fick större förståelse för seder och bruk, var att en av de medföljande lärararna är gift med en man från just Mbale och kunde förklara saker och ting för dem.

De bodde och studerade på African Study Center där deras studiefokus var på Afrikadgi  ” Hur ett afrikansk land, med dess ursprungssätt att leva, blir påverkat av väst under kolonialtid, för att sedan efter kolonialtidens slut på ett bra sätt kan ta sig tillbaka till det land det var en gång”.

Vi i västvärlden har en tendens att alltid tycka att det är vårt sätt som är det riktiga, och det är det kanske för oss, men inte för dem.

Massajer

Efter Uganda fortsatte resan till Kenya. En hel månad var man här och det var den längsta vistelsen i ett och samma land. Först var de några dagar i Nairobi för att åka vidare till Enkokidongong, en massajby ganska nära gränsen mot Tanzania. De bodde i ett hus som var byggt för studerande, volontärer med mera.

Bebyggelsen var väldigt blandad, från enkla hus i lera till modernare hus.

I Enkokidongong gjorde de fältstudier i tre olika grupper. En grupp gjorde en film av en Massajsaga tillsammans med barnen på skolan i byn. Den andra gruppen inriktade sig på att göra en uppföljning på en flickfond bildad av tidigare elever från Österlens folkhögskola, TWIGA, (gå gärna in på deras hemsida). Fonden sponsrar idag 26 stycken flickors gymnasieutbildning i Enkokidongong. Gruppens uppgift var att intervjua 17 stycken av dem för att se vad deras utbildning hade för påverkan på deras fortsatta liv. Det visade sig ha en väldigt stor påverkan. Flickor med utbildning får själva välja vem de ska gifta sig med. De har ett yrke som ger dem en egen inkomst, vilket resulterar i att hela samhället runt dem förändras då de kan påverka sin egen livssituation.

Det tredje projektet var ett idrottsprojekt, där eleverna från Sverige fick hålla idrottslektioner för barnen i byn. De tittade också på vad det fanns för likheter och skillnader mellan hur barn idrottar och rör sig i Sverige respektive Kenya. I Kenya går och springer barnen överallt, och har gjort det i alla tider så därför har deras kroppar utvecklat en otrolig förmåga att springa. Något vi ser om vi tittar på en friidrottstävling, framförallt långdistanserna.

De höll även en lektion i ABC – räddning (andning, blod, chock) för lärarna på skolan.

Zimbabwe – det stängda landet

När deras tid i Kenya var slut fortsatte de landvägen via Tanzania och Zambia till Zimbabwe. Det är ett otroligt stängt land. Det var väldigt känsligt vad man pratade om. De inhemska föreläsarna tog enormt stora risker när de föreläste för de svenska eleverna. Allt detta beroende på Robert Mugabe och hans landsreform där de vita farmarnas jord skulle ges tillbaka till ursprungsbefolkningen. Vilket har resulterat i stora problem. Innan Mugabe tog över makten var Zimbabwe ett av de länderna med bäst ekonomi i hela Afrika, något som är totalt raserat idag. De har dessutom stora problem med AIDS och HIV, men det är ingenting som får diskuteras.

Afrika en kontinent- inte ett land

Med en vecka kvar av sin Afrikavistelse åkte de landvägen till Sydafrika, det mest västerländska av länderna. Där hade de ingen undervisning utan fick ”landa” i sina erfarenheter och tankar.

Emma och Karin tycker att det är en resa som fler borde göra. För att få uppleva något annat, att hela världen inte ser ut och inte fungerar som vår västerländska värld gör. De hade båda förberett sig på en ganska dyster syn av Afrika men fick se någonting helt annat. Afrika är vackert och omväxlande och det är stora skillnader på var i Afrika man är. Det är ingen som jämställer Sverige med till exempel Grekland men ändå så klumpar vi ihop Afrika till en enda enhet.

Det tjejerna framförallt har med sig från sin resa är att de flesta människorna är otroligt vänliga, framförallt i massajbyn, de ger av det lilla de har. Och ett annat sätt att se på tid, ”African time”. Man kan inte bestämma ett visst klockslag utan har man bestämt träff någonstans så blir det- vi ses när du är klar med det du ska göra. Att stressa mindre är något vi borde lära oss i väst.

Text Ragnhild Svensson Spegeln, Bilder: privata

[ilink url=”http://news.spegeln.se/tidskrifter/kulturnatten/” style=”tick”]Läs mer om Kulturnatten 2013[/ilink]