Stor loppis den 20 november Staffanstorp Lions Club

Stor loppis den 20 november Staffanstorp Lions Club

Gammal telefon med snurrplatta

Stor Loppis den 20 november

Stor loppis den 20 november Staffanstorp Lions Club. Vi öppnar våra grindar i god tid före loppisen så att du kan parkera din bil gratis inne på området. Vår personal tar emot dig och vi ber om en liten slant i entré, närmare bestämt 20 kronor.

Söndagen den 20 november är dagen för loppisen med start kl 11.00 och pågår under två timmar. Kl 13.00 slutar loppisen och detta förkunnas genom att vår Loppisgeneral Anders Nordborg blåser i sitt signalhorn.

Loppisen är förlagd till två försäljningsställen, dels till höger i samma hus som Posten finns dels till vänster Potatisladan från entrén räknat. I Potatisladan säljes möbler och övriga ting i byggnaden till höger (Posthuset). Vår systerklubb Lions Club Vikingen säljer Lundaknakar från sin serveringsvagn inne på området.
Lions Club Staffanstorp hälsar våra besökare hjärtligt välkomna till Lions Club Staffanstorps höstloppis.

 

Läs mer:
Lions Club Staffanstorp delar ut reflexer till försteklassarna

Lions Club Staffanstorp delar ut reflexer till försteklassarna

Glada miner hos några av eleverna i årskurs 1 på Montesoriskolan i Staffanstorp.

Glada miner hos några av eleverna i årskurs 1 på Montesoriskolan i Staffanstorp.

Hösten närmar sig med stormsteg med allt mörkare morgnar och kvällar. Våra små kommer att mer och mer vistas ute i trafiken med alla de risker som är förknippat med detta.  Förra året beslöt man på Lions att dela ut reflexer till våra försteklassare. Tanken med detta var att man skulle låta varje elev i kommunens samtliga skolor få varsin reflex. Syftet var att påminna barnen om hur viktigt det är att synas i trafiken så att inga olyckor sker.

I dagarna har dessa Lionreflexer delats ut i klasserna till barnens och även lärarnas uppskattning. Från Lions Clubs sida kommer man att fortsätta att dela ut reflexer i framtiden eftersom man tror att detta kan bidra till en ökad säkerhet. Förhoppningsvis kommer barnen att komma ihåg att ha dessa fästade på sina kläder eller skolväskor när så är aktuellt.

Hans Wentzel

Emma Kock startar egen hjälporganisation i Uganda

Emma Kock startar egen hjälporganisation i Uganda

Emma Kock startar tillsammans med studiekamrat en egen hjälpverksamhet i Uganda. Staffanstorp Lions Club har sponsrat hennes verksamhet och på klubbmötet den 8 september besökte Emma oss och berättade hur det är att arbeta med gatubarn i Uganda. Läs hennes egen berättelse! 

emma-kock-1Jag heter Emma Kock, är 31 år gammal och är uppvuxen i Åkarp där jag fortfarande bor när jag inte är i Uganda. Jag har en sambo som heter Alex och en son som heter Isaac och är fyra år (han adopterades 2014 efter att ha varit hos oss i Uganda sen han var spädbarn)

Jag har studerat på Socialhögskolan i Lund. Det var när jag läste till socionom jag först kom till Uganda, genom en utlandspraktik 2010 där jag och en kurskamrat arbetade på en organisation för utsatta barn. Vi kom en grupp gatupojkar väldigt nära och fick dem att lämna gatan och flytta till organisationen. Vi började stötta organisationen ekonomiskt och samlade in medel via nära och kära hemma i Sverige. Vi åkte hem nöjda efteråt och hade som mål att fortsätta sponsra verksamheten.

Senare samma år (hösten 2010) skulle vi skriva c-uppsats och jag fick ett stipendium till att skriva den i Uganda. Ett perfekt tillfälle tyckte jag att både få skriva och samtidigt träffa barnen igen. Ganska snabbt när jag återvänt förstod jag dock att allt inte stod rätt till. Killarna, som när vi lämnade var glada och sprudlande, var nu tillbakadragna och skygga. Jag förstod inte varför men märkte att det särskilt inträffade när organisationens föreståndare var närvarande.

Försiktigt började jag prata med barnen och försöka ta reda på hur de egentligen mådde och deras initiala “I’m fine” visade sig vara långt, långt från sanningen. Jag hade misstänkt att det förmodligen var så att föreståndaren disciplinerade dem. Kanske att han slog dem eftersom det är vanligt i Uganda. Att de var fullständigt livrädda för honom och att han utsatte dem för saker som faktiskt kan liknas vid tortyr kom som en chock. De vittnade om fruktansvärda övergrepp. Han plågade dem både fysiskt och mentalt. De berättade om hur han slagit dem med järnstänger, kedjor. Bundit fast dem. Huggit dem i hälarna och tårna med machete. Nekat dem mat i flera dagar. Sprayat insektsmedel i ögonen på dem. Hotat att hälla bensin över dem och tända eld etc.

Informationen gjorde mig förtvivlad. Jag visste inte vad jag skulle göra men pojkarna att jag skulle göra allt jag kunde för att hjälpa dem ur situationen.

Polisen kunde jag inte gå till eftersom jag visste att mannen hade många vänner där. Efter att ha rådfrågat bekanta i Uganda vände jag mig istället till de sociala myndigheterna och gjorde en anmälan. De startade en utredning och barnen lämnade vittnesmål i smyg. Snart kom ett domstolsbeslut att de skulle tas ifrån organisationen med omedelbar verkan. Men var skulle de ta vägen?

Det var då jag bestämde mig för att starta en egen organisation och på den vägen är det.

 

Bild på Ungdommar i Emmas projekt som Emma skämtsamt kallar "Våra skitungar! "

Våra skitungar!

Vi drog igång i januari 2011 med tio pojkar och i samma veva började jag också blogga (http://skitungarna2011.blogspot.com), främst för att kunna uppdatera familj och vänner hemma i Sverige om vad som hände och genom dem samla in pengar för att få det att gå runt. Ganska fort fick bloggen dock fler läsare och personer som ville stötta vilket har gjort att vi kunnat växa.

Bloggen är menad att ge en glimt av hur det är att leva och arbeta i Uganda med ett gäng före detta gatubarn – våra skitungar. För att undvika missförstånd: Skitungar kallar vi dem självklart med ett enormt stort mått av värme och kärlek. Det började en dag när en av dem busade med mig och jag skojade tillbaka genom att säga “skitunge”. Sen dess har de alla sprungit omkring och kallat varandra skitungar.

Idag har vi 45 barn (varav 24 bor hos oss), där majoriteten är pojkar eftersom gatubarn i Kabale där vi arbetar nästan uteslutande är pojkar, men även en handfull flickor. Vi arrangerar årligen också en fotbollsturnering som kommit att bli en av Ugandas största ungdomsturneringar.  Våra framtidsplaner är att fortsätta vårt arbete och att starta en egen skola, delvis då många av våra barn har särskilda behov som inte blir tillgodosedda på de skolor de går idag.

Vi är registrerade som en Non-governmental Organisation (NGO) i Uganda och som insamlingstiftelse i Sverige. Båda under namnet “Emma & Therese Children’s Project”. Therese efter min klasskamrat som var med under praktiken och också kom de första grabbarna väldigt nära. Hennes roll är dock mest symbolisk. Hon stöttar med vad hon kan från Sverige men gjorde tidigt klart att hon inte kan vara på plats i Uganda.

Fler rum till familjer på Ronald McDonald Hus i Lund 

Fler rum till familjer på Ronald McDonald Hus i Lund 

invigning-ronald-mcdonalds-4

Sju ytterligare rum i den nya utbyggnaden. Foto Leif Persson

Den 7 september, invigdes utbyggnaden av Ronalds McDonald Hus vid universitetssjukhuset i Lund. Det har funnits ett stort behov av fler rum för att kunna hjälpa ännu fler familjer med svårt sjuka barn att bo i en hemlik miljö nära sjukhuset i Lund. Alisa, idag tre år, har tillsammans med sin familj bott längst i huset och hon klippte bandet tillsammans med Malmö FF:s lagkapten Markus Rosenberg.

Sedan starten 2003 har 6500 familjer bott i huset i Lund. Utbyggnaden innebär att det nu finns totalt 27 familjerum. Boendet ger barnfamiljer en möjlighet att vara tillsammans under behandlingstiden på sjukhuset och möjlighet till en gemenskap med andra familjer i en liknande situation.

invigning-ronald-mcdonalds-2

Från vänster: Hanna Sandels, Ronald McDonalds barnfond och verksamhetsansvariga Jennie Norén. Foto: Leif Persson

– Det är glädjande att vi äntligen har möjlighet att erbjuda ytterligare sju rum, vilket ger fler familjer ett hem hemifrån under en svår tid i livet. Vi har tidigare behövt tacka nej till flera familjer varje vecka, men utbyggnaden gör att vi förhoppningsvis slipper detta framöver, säger Jennie Norén, verksamhetsansvarig för Ronald McDonald Hus i Lund.

Husets utbyggnad har till 50 procent finansierats av Ronald McDonald Barnfond och 50 procent av övriga sponsorer. Huset i Lund är det tredje huset i ordningen i Sverige och det finns totalt fem Ronald McDonald Hus intill landets universitetssjukhus. Närmare 100 000 familjemedlemmar har bott i husen sedan det första invigdes för 20 år sedan.

 

 

För vissa var det bara ett hus där man kunde sova och andas ut men för oss blev det ett hem säger Viktoria och Anthony Johansson, Alisas föräldrar.

invigning-ronald-mcdonalds-3

Lions i Löddeköpinge är med och arrangerar invigningen. Foto Leif Persson

Invigningen var en familjefest med underhållning och aktiviteter för barnen där Lions i Löddeköpinge var medarrangör. MFF deltog och även deras lagkapten Markus Rosenberg som tillsammans med Alisa och hennes familj klippte invigningsbandet. Alisa är det barn som bott längst i huset och familjen bodde cirka 2 år i Ronald McDonald Hus i Lund.

 

invigning-ronald-mcdonalds-1

Från vänster: Leif Persson, Ingvar Ahlström, Jennie Norén, Michael Larsson och Peter Åström

Staffanstorps Lions Club överlämnade blommor och önskade Ronald McDonalds Hus i Lund lycka till med utbyggnaden och lovade att återkomma under våren inför Påsken. Staffanstorp Lions Club har sponsrat med bidrag till verksamheten sedan huset uppfördes och arrangerar även en årlig påsk buffé för de boende.

Translate »

Pin It on Pinterest