Lions club slutar efter 50 år med utdelningen av spettekakor och chokladaskar.

Lions club slutar efter 50 år med utdelningen av spettekakor och chokladaskar.

Lions Club Staffanstorp bildades 1964 och redan då arrangerade Lions Club sin första julmarknad. Överskottet från marknaden gick till dem som var 80 år och äldre.  Dessa fick en spettekaka till jul. Pilegården fick en större kaka.

Vid denna tid var det enbart ett 10-tal 80-åringar och äldre som fanns i vår kommun. Klubbmedlemmarna var 19 till antalet så uppgiften med utdelningen var ganska lätt att genomföra.  Våra två medlemmar, Lars Kristensson, 86 och Torsten Persson, 81, båda boende i Hjärup, har varit med redan från början i  klubben.

Klubbmedlemmarna åkte hem till var och en för att överlämna spettekakan och dessutom få en liten pratstund.

Lars berättar lite ur minnenas arkiv: Sista gången jag besökte Bertil Kugelberg, gamle SAF-direktören, lite över 90, fick jag följande komplimang: ”Det är min själ bara Du och Prästen som kommer ihåg mig idag”. Det är lätt man blir bortglömd, även om man haft ett rikt och mångfacetterat liv.

Ett annat minne som Lars har, var alla mina första ”bekanta”, brevbäraren, kyrkovaktmästaren och kommunalfullmäktiges ledamot herr Blad. Han sa att det var bättre förr.  ”Vi i Arbetarkommunen föreslår och bönderna betalar”. Ja, ja.

Många var till en början tveksamma att ta emot spettekakan, man uppfattade det som en allmosa från kommunen, dock blev spettekakan snart accepterad och var en välkommen julgåva.

När vi skriver år 2013 kan vi konstatera att vi har varit tvungna att höja åldern från 80 till 85 år och ersätta spettekakan med en chokladask. 85-åringen är i dag allmänt piggare än 80-åringen för 50 år sedan.

Redan för fem år sedan var vi mer än 500 personer som var 80 år och äldre vilket innebar att  våra resurser inte räckte till längre. Spettekaksbagarna fick också problem.

Om man ser till antalet spettekakor och cholkadaskar som vi delat ut under åren konstaterar vi att cirka 20 000 st och vi har gjort lika många hembesök under åren och träffat lika många under tiden. Besöken har varit givande och trevliga och en och annan liten julsnaps har det väl bjudits på.

Idag är det annorlunda och vi kan se att våra kommuninvånare idag har ett mer aktivt liv än förr. Många är redan bortresta inför julen när vi ringer på och det är inte längre så ofta man får en pratstund med våra äldre. Tiderna har ändrats under dessa 50 år och Lions Club Staffanstorp har därför beslutat att avsluta denna aktivitet i och med vi firar våra 50 år som klubb i vår kommun. Anledningen är bland annat att det blir allt svårare att administrera denna aktivitet och att vi har för avsikt att, dels förnya oss, dels komma med nya idéer som kan gagna våra äldre i vår fina kommun. Vi ser fram mot att komma med nya ideer i framtiden.

Vi önskar er alla en riktig GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR och tackar för de gångna 50 åren.

 

Torsten&Lars

Lion Torsten Persson och Lars Kristensson
som delade ut de första chokladkartongerna och
som fortfarande är i farten med detta.

Årets kulturstipendiat

Årets kulturstipendiat

Årets kulturstipendiat ritar gubbar

I snart 50 år har konstnären Ronny Hård livnärt sig på sitt måleri. Erkännandena har inte saknats. På väg upp i karriären mottog han flera eftertraktade priser. Sedan var det stopp.

-Jag befinner mig i en mellanålder där man får klara sig själv. Därför känns det extra roligt att tilldelas ett kulturstipendium av en så fin organisation som Lions. De gör ett fantastiskt ideellt arbete och man blir glad när man ser deras gula jackor, säger Ronny.

Om Ronny Hårds vackra, fantasieggande och tröstrika landskap, ensamt vilande på milsvida vidder, har Spegeln skrivit flera gånger. Att sätta ord på ljuset, djupet och den gåtfulla stämningen i konstverken är alltid en utmaning, men en kär sådan.

-Men jag kan rita gubbar också, säger Ronny plötsligt och får den där ”hårdska” illmarigheten i blicken.

Att fläska till politiker

Jo, Ronny Hård är mer än en landskapsmålare. Hans karikatyrer är bitande och de teckningstävlingar han har ställt upp i har han vunnit. Han är också en av Lukasgillets tio affischtecknare.

-Karikatyr är bland det roligaste som finns. Det ska gå snabbt, det ska vara roligt och elakt. Att fläska till politiker är en av favoriterna och det känns alltid oerhört förlösande! lovar Ronny.

En gång fläskade Ronny till en politiker i Bolivia med en mustig karikatyr. Han blev arresterad!

-Men det är måleriet som ger mat på bordet och tak över huvudet. Därför tar det nästan all min tid. Att rita karikatyrer blir för roligt i längden, men jag mår bra av det som kontrast till det tunga måleriet, erkänner Ronny.

Drack pilsner och jagade fruntimmer

Den som har mött Ronny Hård vittnar gärna om en varm, innerlig och ständigt glad själ.

-Tack det låter ju trevligt och idag finns glädjen där mer regelbundet, men jag har haft mina grubblande perioder – ett arv från min mor, säger konstnären.

Mamma kom från ett strängt religiöst hem i Småland. Ordet ”kortlek” fick inte ens nämnas hos mormor och morfar. Ängslan över att brinna i skärselden lurade ständigt bakom varje hörn.

Fadern var dalkarl och av vallonsläkte, ättling till knektar i Karl XII:s armé. Skogsfolk och energiska timmermän som drack pilsner, jagade fruntimmer och fiskade gädda.

Frukten av dessa båda släkter blev Ronny, grubblaren som målar de vackert vemodiga landskapen… och som då och då bryter grubblerierna med farligt träffsäkra och peppriga karikatyrer.

-Landskapen har sin grund från Dalarna, men är idag inre landskap som inte är bundna varken till tid eller rum. Min farfar bodde ensligt på en höjd. Som barn kunde jag stå i timmar och fundera över vår roll i universum och över de olika kosmiska världarna.

Ronny HårdUppdatera Bibeln och Koranen

Funderar gör han fortfarande, konstnären Ronny Hård.

Han söker svar på de stora frågorna. Som om det vi kallar Gud och som vi har smutskastat så, egentligen är den kosmiska energin och medvetandet. Han grubblar över om det då inte är dags att uppdatera såväl Bibel som Koran till dagens vetande. Om varför – när vi tjatar mångfald, etik och omtanke – det bara omfattar oss människor och inte de 60 miljarder djur vi dödar varje år, ofta under grymma former. Om varför inte fler tar det viktiga beslutet att äta vegetariskt, som han och hustrun Katarina gjorde för en del år sedan:

-Fast jag grubblar på ett sundare sätt idag. Det har kommit med åldern… och med Katarina vid min sida, hon har så mycket kärlek och ett förlösande skratt. Katarina, och att då och då få rita gubbar, är precis vad jag behöver!

På Kulturnatten tar Ronny Hård emot Lions kulturstipendium i Konsthallen, klockan 18.15.

2013.09.17, Ann Mellblom för Spegeln

 

FOTO: Spegeln

____________________________________________________

Lions Kulturstipendium 2013 går till Ronny Hård

Lions Kulturstipendium på 10 000 kr går till konstnären Ronny Hård, som bor och har sin ateljé i Nordanå utanför Staffanstorp. Han är verksam i hela Sverige och har även haft ett flertal utställningar i andra europeiska länder.

Ivan Pfeifer skrev: ”Hans konst innehåller ofta landskap som är dova i färgen men rymmer en skönhetslängtan med många nyanserade färgvalörer. I hans bilder finns något drömlikt och optimistiskt med en dragning mot mystik och romantik.”

Ronny Hård har haft ett hundratal separatutställningar i Sverige. Han är representerad i många museer och offentliga byggnader.

Vi i Lions är speciellt tacksamma för att han varje år deltar i Staffanstorps Kulturnatt. Oftast som utställare men ibland som konstlärare genom Tecknerian eller t o m som musiker på sin charango. Ronny Hård gjorde affischen till 2001 års Kulturnatt.

Lions Club Staffanstorp

Afrikaresan

Afrikaresan

Efter Afrikaresan ser de världen med nya ögon

Emma och Karin är två unga tjejer, som tack vare ett bidrag från Lions Club Staffanstorp, fick sin världssyn ändrad.

Det hela började efter att de tagit studenten. Karin ville gå Afrikalinjen på Österlens folkhögskola i Tomelilla. En kurs som inkluderar en vistelse på tre månader nere i Afrika. Hon berättade allt för Emma som också hoppade på ”tåget”.

Själva utbildningen var gratis men att resa till Afrika och resorna där nere kostar pengar, något som tjejerna inte hade. Vad gör man då? Jo man tar en chans och söker ett bidrag genom Lions Club Staffanstorp i Staffanstorp. De tyckte att deras projekt var bra och gav bifall till ansökan.

Uganda – Hur kommer man tillbaka till ursprunget?

Efter en termins utbildning på folkhögskolan var det dags för själva resan. En resa som började i Uganda och slutade i Sydafrika via Kenya och Zimbabwe. Alla resorna mellan länderna skedde med den lokaltrafik som fanns, med tåg eller buss. Och den som någon gång har varit i de här länderna vet att där händer en massa saker som aldrig skulle hända här hemma men det får bli en annan historia.

Resans första mål var Uganda, det absolut fattigaste av de länderna de besökte.

Som många andra trodde de att det skulle vara väldigt torrt, så som man ofta ser på TV, men Uganda är ett otroligt grönt och vackert land.

I Uganda bodde de i Mbale, Ugandas näst största stad. En sak som verkligen underlättade för dem, och som gjorde att de fick större förståelse för seder och bruk, var att en av de medföljande lärararna är gift med en man från just Mbale och kunde förklara saker och ting för dem.

De bodde och studerade på African Study Center där deras studiefokus var på Afrikadgi  ” Hur ett afrikansk land, med dess ursprungssätt att leva, blir påverkat av väst under kolonialtid, för att sedan efter kolonialtidens slut på ett bra sätt kan ta sig tillbaka till det land det var en gång”.

Vi i västvärlden har en tendens att alltid tycka att det är vårt sätt som är det riktiga, och det är det kanske för oss, men inte för dem.

KenyaMassajer

Efter Uganda fortsatte resan till Kenya. En hel månad var man här och det var den längsta vistelsen i ett och samma land. Först var de några dagar i Nairobi för att åka vidare till Enkokidongong, en massajby ganska nära gränsen mot Tanzania. De bodde i ett hus som var byggt för studerande, volontärer med mera.

Bebyggelsen var väldigt blandad, från enkla hus i lera till modernare hus.

I Enkokidongong gjorde de fältstudier i tre olika grupper. En grupp gjorde en film av en Massajsaga tillsammans med barnen på skolan i byn. Den andra gruppen inriktade sig på att göra en uppföljning på en flickfond bildad av tidigare elever från Österlens folkhögskola, TWIGA, (gå gärna in på deras hemsida). Fonden sponsrar idag 26 stycken flickors gymnasieutbildning i Enkokidongong. Gruppens uppgift var att intervjua 17 stycken av dem för att se vad deras utbildning hade för påverkan på deras fortsatta liv. Det visade sig ha en väldigt stor påverkan. Flickor med utbildning får själva välja vem de ska gifta sig med. De har ett yrke som ger dem en egen inkomst, vilket resulterar i att hela samhället runt dem förändras då de kan påverka sin egen livssituation.

Det tredje projektet var ett idrottsprojekt, där eleverna från Sverige fick hålla idrottslektioner för barnen i byn. De tittade också på vad det fanns för likheter och skillnader mellan hur barn idrottar och rör sig i Sverige respektive Kenya. I Kenya går och springer barnen överallt, och har gjort det i alla tider så därför har deras kroppar utvecklat en otrolig förmåga att springa. Något vi ser om vi tittar på en friidrottstävling, framförallt långdistanserna.

De höll även en lektion i ABC – räddning (andning, blod, chock) för lärarna på skolan.

Kulturnatten2013 7 (1)Zimbabwe – det stängda landet

När deras tid i Kenya var slut fortsatte de landvägen via Tanzania och Zambia till Zimbabwe. Det är ett otroligt stängt land. Det var väldigt känsligt vad man pratade om. De inhemska föreläsarna tog enormt stora risker när de föreläste för de svenska eleverna. Allt detta beroende på Robert Mugabe och hans landsreform där de vita farmarnas jord skulle ges tillbaka till ursprungsbefolkningen. Vilket har resulterat i stora problem. Innan Mugabe tog över makten var Zimbabwe ett av de länderna med bäst ekonomi i hela Afrika, något som är totalt raserat idag. De har dessutom stora problem med AIDS och HIV, men det är ingenting som får diskuteras.

Afrika en kontinent- inte ett land

Med en vecka kvar av sin Afrikavistelse åkte de landvägen till Sydafrika, det mest västerländska av länderna. Där hade de ingen undervisning utan fick ”landa” i sina erfarenheter och tankar.

Emma och Karin tycker att det är en resa som fler borde göra. För att få uppleva något annat, att hela världen inte ser ut och inte fungerar som vår västerländska värld gör. De hade båda förberett sig på en ganska dyster syn av Afrika men fick se någonting helt annat. Afrika är vackert och omväxlande och det är stora skillnader på var i Afrika man är. Det är ingen som jämställer Sverige med till exempel Grekland men ändå så klumpar vi ihop Afrika till en enda enhet.

Det tjejerna framförallt har med sig från sin resa är att de flesta människorna är otroligt vänliga, framförallt i massajbyn, de ger av det lilla de har. Och ett annat sätt att se på tid, ”African time”. Man kan inte bestämma ett visst klockslag utan har man bestämt träff någonstans så blir det- vi ses när du är klar med det du ska göra. Att stressa mindre är något vi borde lära oss i väst.

 

Text Ragnhild Svensson Spegeln, Bilder: privata

[ilink url=”http://news.spegeln.se/tidskrifter/kulturnatten/” style=”tick”]Läs mer om Kulturnatten 2013[/ilink]

Bästa kompis 2013

Bästa kompis 2013

Vid skolavslutningen torsdagen den 13 juni delade Lions Club Staffanstorp ut årets skolstipendium  på vardera 3 000 kronor till två av eleverna i avgångsklasserna på Centralskolan, Hagalidskolan samt Hjärupslundskolan. Stipendiet går till två elever som lottas fram av de elever som nominerats till ” Bästa Kompis” i respektive klass och skola. Alla nominerade elever får en Lionspenna med stipendiatens namn ingraverat som minne.

Centralskolan nominerades: Lina Larsson och Albin Gullstrand 9a,  Ellen Lilja och Johan Franzén 9b samt Johanna Carlsson och Marcus Johansson 9c.

Hagalidskolan nominerades: Johanna Bengtsson och Albin Jeppsson 9a, Johanna Lee och Mattias Biro 9b, Mimmi Olin och Alfred Lundin 9c, Frida Warlo och Alexander Cummings 9d.

Hjäruplundsskolan nominerades: Cajsa Lemark och Lucas Wattengaard 9a, Ebba Strandberg och Jimmy Yaçlin Mattson 9b, Ming Lorentsson och Philip Hermansson Barak 9c.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Centralskolan 2013 Lina Larsson klass 9a och Johan Franzén klass 9b mottar sina resestipendier “Bästa Kompis” av Hans Wentzel, Lions Club Staffanstorp.

Resestipendium_2013 006

Hagalidskolan 2013. Mimmi Olin och Alexander Cummings från klass 9 C och 9d.

Resestipendium_2013 003

Hjäruplundsskolan 2013. Stipendievinnare Ming Lorentsson

Resestipendium_2013 005

Hjäruplundsskolan 2013. Stipendievinnare Jimmy Yaclin Mattsson

Bakgrund:

Skolstipendiet, som i dag rubriceras ”Bästa kamrat” eller “Bästa kompis” har funnits i klubbens alla år och delas ut i högstadiet årskurs 9. Bäste kamrat röstas fram i respektive klass och ceremonin äger rum vid skolavslutningen i juni. Stipendiet är inrättat för att stimulera både eleverna och deras föräldrar. Elever som valts till ”Bästa Kamrat” erhåller en penna med graverat namn samt diplom.

2011 erhöll Hanna Stenshed och Kevin Blixt Andersson från Hagalidskolan dessa resestipendier.

2012 gick resestipendierna till Anna Larsson och Tobias Nilsson från Hagalidskolan och till Jonathan Kunfu och Maria Hendar från Hjärupslundsskolan.

Lions resestipendium

Lions resestipendium

Angelina Righult är Lions resestipendiat 2013

Angelina_Righult

Angelina Righult

Varje år skickar Lions i Staffanstorp ut ett erbjudande till alla staffanstorps ungdomar som går tredje året på gymnasiet, i år 309 stycken, att de kan söka ett stipendium för resa till ett Lionsläger i Europa.

Lägret ingår i Lion Clubs internationals ungdomsutbytesprogram som är byggt på Lionismens första syfta “att skapa en anda av samförstånd mellan jordens folk” och har som mål att skapa bättre internationell förståelse bland världens ungdom. Lions arrangerar lägren för att ge ungdomar från olika länder tillfälle att träffas under vänslapliga former. Utbytet erbjuder kulturella program, men även sport och idrott och varar i tre veckor. I år är lägret i Vichy i Frankrike.

Angelina Righult som går tredje året på samhäll/idrott på Procivitas i Malmö nappade på idén och skickade in en ansökan. När Lions ringde till henne och berättade att hon vunnit blev hon förvånad och jätteglad.

Hennes motivering till varför hon ville vinna stipendiet var:

Jag tycker det är roligt att resa och träffa nya människor. Jag är intreserad av språk

De två första veckorna ska hon bo på en sport camp och sista veckan hos en värd familj. Hon reser den 8 juli och kommer hem den 27 juli.

Angelina berättar att hon alltid har tyckt att det är roligt med språk, och att det ska bli extra roligt att åka till Frankrike för hon tycker att språket är så vackert men hon kan inte ord franska.

Hon ser fram emot resan och säger att det ska bli kul att träffa nya människor, skapa nya kontakter och se om livet är annorlunda i en fransk familj gentemot hur det är i Sverige.

Hon är inte alls orolig för att ge sig iväg ensam utan någon hon känner. Det är något som också kommer att gälla för henne till hösten då hon planerar att åka till USA och läsa juridik och kriminalogi på något universitet där.

Vi från Lions Club Staffanstorp önskar Angelina en intressant och trevlig resa till Frankrike.

Källa: Spegeln

Matlaget på Ronald McDonalds hus i Lund

Matlaget på Ronald McDonalds hus i Lund

Matlaget på Ronald McDonalds hus i Lund

Matlaget på Ronald McDonalds hus i Lund

Matlaget på Ronald McDonalds hus i Lund är i full gång att anrätta årets Påskbuffé. Att laga Påskbuffé på Ronald McDonalds hus i Lund är både roligt och uppskattat. Det har blivit något av en tradition för Lions Club Staffanstorp som i år gör det för nionde året i rad. Vi står alltså inför ett 10-års jubileum nästa år.

I detta hus bor hela familjen när någon familjemedlem, oftast barn, har behov av längre sjukhusvård. På detta sätt kan familjen vara nära varandra trots att en familjemedlem behöver vård. Huset förmedlar hemkänsla, en lugn och harmonisk miljö gör att barn och föräldrar kan vila och hämta nya krafter. Att kunna samla kraft mellan de tuffa behandlingstillfällena på sjukhuset är viktigt för både föräldrar och barn.

I huset träffar man också andra föräldrar i liknande situation och därmed ges möjlighet att dela såväl glädje som sorg, för både föräldrar och barn. Precis som hemma handlar och lagar familjerna själva sin mat, tvättar sin tvätt samt städar sitt familjerum.

Lämna gärna förslag på aktiviteter inför kommande 10-års jubileum.

Förslaget skriver du  i kommentar rutan nedan.

Tack på förhand!

[ilink url=”http://ronaldmcdonaldhus.se/lund/”]Läs mer om Ronald McDonalds Hus i Lund[/ilink]

Translate »

Pin It on Pinterest